lördag 7 september 2013

Dialog med TRV om cykelsäkerhet

Hej Lars Darin!
Men även Hej till Sveriges åkeriföretag, Gröna bilister, Motormännen, NTF, Cykelfrämjandet, Transportstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Näringslivsdepartementet, Stockholms stad, Sveriges kommuner och landsting, Sveriges trafikskolors riksförbund, media o.s.v.


Här öppnar jag en dialog med dig om trafikverkets breda satsning på säkerhet för cyklande trafikanter. Det är givetvis bra, och hög tid att starta detta projekt, då användning av cykel som fordon ökar snabbt, och det finns rapporter om höga olyckstal.



Jag har bara snabbt googlat och hittat dokument från mötet med tungviktarna Arbetsmiljöverket, NTF, Näringsdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms stad, Transportstyrelsen och Trafikverket.

I det material jag tittat på upplever jag ett betydande systemfel i upplägget. Det är oroande med tanke på projektets tyngd och omfattning. Ni fokuserar i princip bara på tekniska lösningar för att reducera effekterna av trafikantens val och beteende i trafiken. Och nästan inget arbete läggs på att uppmärksamma trafikantens beteende och dess val av säkerhetsmarginaler. Båda delar måste vara med.

Det är också oroande att arbetet inte verkar drivas i tät dialog med cyklande trafikanter. Vissa förslag från idéstadiet har ingen förankring alls bland cyklande trafikanter. Då är pengarna delvis kastade i sjön, om inte trafikantens erfarenheter används från dag ett.

Läs även denna tidigare bloggpost.

Dessutom borde alla trafikslag vara representerade i arbetet att forska kring och förändra trafikantens medvetna felhandlingar. VTI visar att övervägande delen av alla trafikolyckor beror på medvetna felhandlingar.

Att bara fokusera på olika fordonstyper och infrastruktur minskar trafikantens förståelse om det egna ansvaret. Ungefär som när media föregår polisutredningar och skriver att dimma, snöfall eller lågt stående sol orsakar trafikolyckor.

Att fokusera både på tekniska lösningar och på trafikantens ansvar oavsett trafikslag kommunicerar effektivare det lagliga ansvaret. Och då tar samma trafikant med sig ett bra beteende mellan trafikslagen. Samma enskilda trafikant använder ofta många trafikslag. Då minskar också motsättningarna i trafiken mellan olika trafikslag.

Att förbättra all infrastruktur och teknik för att reducera effekterna av trafikantens otillräckliga säkerhetsmarginaler tar sannolikt lång tid. Kanske minst 5 år och i vissa fall kanske 20 år. Vad ska man då göra under tiden innan all infrastruktur är förlåtande? Sannolikt är arbetet med trafikantansvaret ett kostnadseffektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten i kombination med tekniska lösningar.



Vid arbete med trafikantens beteende måste således alla trafikslag och aktörer vara delaktiga. Eftersom trafikanter i alla trafikslag måste samarbeta. Tex dessa aktörer måste vara delaktiga


trafikanter på cykel: cykelbloggar, Cykelfrämjandet, cykelbranchen, SCF o.s.v.
trafikanter i buss, lastbil: Sveriges åkeriföretag (nästan de enda som pratar om förarens ansvar), Svenska Transportarbetareförbundet
trafikanter i bil: Motormännen, Gröna bilister,
utbildande aktörer: körskolor för bil och yrkestrafik samt tillsyn/tillståndsmyndighet för dessa
media: som ofta felaktigt ger signaler att sol, snö och dimma orsakar trafikolyckor.
generella trafikorganisationer: NTF
lagförande myndigheter
forskning: Definiera vad som är tillräckliga säkerhetsmarginaler för respektive trafikslag och för olika typsituationer samt de vanligaste kombinationerna. Ta reda på varför trafikantens lagliga ansvar har så svag ställning/ svagt genomslag bland trafiksäkerhetsexperter. Varför trafikantens ansvar har så svag ställning i mediarapporteringen. Definiera den unika förmågan människans hjärna har att snabbt och automatiskt beräkna och förutse komplexa händelseförlopp, vägförhållande och faror i trafiken, samt hur denna förmåga kan förfinas, kommuniceras och premieras.




Stockholms stad har en helt annan prioritering.
De sätter trafikantbeteendet som prio 1.
- Många kör för fort
- Brister i kunskap om trafiksäkerhet


Denna är intressant, ökad cykling ger färre olyckor. Det borde i så fall betyda att när infrastruktur lockar till cykling med hög framkomlighet för cyklande trafikanter, då får man färre olyckor "på köpet". Då kan det vara lockande att påstå att dåligt utbyggd infrastruktur orsakar olyckor, men det får den negativa effekten att det signalerar att trafikanten inte har ett eget ansvar.


Största problemet är andra trafikanter på cykel som kör vårdslöst, säger de cyklande själva, när tidningen Östermalmsnytt 130809 frågar 800 cyklande trafikanter i Stockholm.



När TV4 gör direktsändning från Götgatsbacken i Stockholm 130429 säger de cyklande själva att andra cyklande kör farligt. Cyklande Torbjörn Troell "det är faktiskt inte bilar, det är andra cyklister som har kört felaktigt"

Vad tycker cyklande i forum



Johnny 

Det är hög tid för oss som trafikanter som väljer cykel för transport och träning att tänka empati, moral och etik.Cyklar i stort sett varje dag in till Stockholm från Tyresö och har märkt en tydlig attitydförändring hos allt för många. När man kommer in mot stadsgården och framförallt Slussen skeppsbron är folk som galna. Farliga omkörningar visar ingen hänsyn för varken gående eller cyklister eller bilister utan det är den egna lilla bubblan som gäller. Fort, fort, fort eller jag jag jag.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Detta betende har inte att göra med vad man väljer för sätta att ta sig fram utan om hur man beter sig mot sin omgiving. Jag undrar många gånger hur denna person som så hänsynslöst tar sig fram , bryter mot lag , rim och reson sedan beter sig på jobbet?
Kommer in i fika rummer snor en bulle av kollegan tränger sig först i kön till kaffeautomaten stöter till nästa kollega som spiller kaffe i knät för att bara gå vidare i livet eller....


  • 1 kommentar:

    1. Hej Jon
      Du skriver att ”Ni fokuserar i princip bara på tekniska lösningar för att reducera effekterna av trafikantens val och beteende i trafiken. Och nästan inget arbete läggs på att uppmärksamma trafikantens beteende och dess val av säkerhetsmarginaler. Båda delar måste vara med.”
      Jag håller med att båda delarna måste vara med. Men jag håller inte med om att inget arbete läggs på att uppmärksamma trafikantens beteende. Jag ska förklara lite hur vi tänker.
      Vår utgångspunkt är nollvisionen som riskdagen har beslutat och som också utgör en övergripande strategi i trafiksäkerhetsarbetet. Den säger att en olycka leder till svåra personskador beror på att vägtransportsystemets komponenter inte fungerar tillsammans. Nollvisionen betonar att alla delar i systemet hör samman och påverkar varandra. Utvecklingen och utformningen av exempelvis fordon och vägmiljöer samverkar och görs med utgångspunkt från människans begränsningar.
      Enligt nollvisionen ska ansvaret för trafiksäkerheten delas mellan de s.k. systemutformarna (bl.a. väghållare, fordonsindustri, polisen, politiker och lagstiftande organ) och trafikanten. Systemutformarna har ansvaret för att tillhandahålla ett system som kan ta hand om de misstag som trafikanter kommer att göra. Den enskilde trafikantens ansvar är att följa lagar och regler. Lagarna säger bl.a. att vi som trafikanter ska visa hänsyn, anpassa vår hastighet och iaktta försiktighet.
      Så långt tycker jag att vi har en bra balans i ansvarsfrågan. Vi ska således arbeta med att skapa ett tekniskt sett säkert transportsystem för cyklisterna (utifrån cyklistens begränsningar) och förmå cyklisten att ta sitt ansvar för att systemet ska fungera enligt ovan. Detta är givetvis också utgångspunkten i vårt arbete med strategin för säkrare cykling. I arbetet ingår därför att utveckla arbetet med information och påverkan i syfte att t.ex. använda hjälm, följa regler, uppmärksamma risker och att visa hänsyn.
      Tyvärr är detta enkelt att säga men mycket svårt att verkligen åstadkomma ett förändrat beteende. Det finns väldigt lite forskning och utvärderingar som pekar på metoder som ger goda resultat. Nu är vi mitt uppe i arbetet. Vi kommer fortsatt diskutera dessa frågor i nära samverkan med bl.a. cyklisternas representanter, berörda statliga myndigheter, forskare och kommuner.
      /Lars Darin, projektledare för arbetet med Strategi för säkrare cykling

      SvaraRadera